Jag tänkte på att byta föredragsämne idag. Kanske ska jag prata om något djupare, anorexia och bulimi, till exempel. Vi satt vid lunchen och diskuterade Almas 'djupa' föredrag om Nord och Syd-korea. Jag tänkte att Paris är fint men ganska platt och tråkigt. Så nu när jag kom hem satte jag mig vid Astrids dator och sökte på anorexia. Efter ett tag kom en blogg upp. Den har jag suttit och läst den senaste halvtimmen, och är helt skakis.
Det här är en av de obehagligaste sjukdomarna i världen.
Den är dödlig,
och den sitter i hjärnan.
Tjejen känner sig bättre nu en för ett år sen, och hon äter mycket. Hon verkar så smart och vacker, och så speciell. Hon tycker att hon är ful, men har en pojkvän, en bra familj och fina vänner som ger henne stöd. Jag är inte så vacker jämt, men jag ser själv att jag är lagom smal, saknar ibland lite kurvor till och med. Jag tycker inte så mycket om mitt ansikte däremot, men det ändras väl, eller hur? Min stora näsa växer till sig. Min käka spetsar till sig, jag ser äldre ut.
Jag är nöjd, men är ändå rädd för att det ska hända.
I genomsnitt är det tre personer per klass i tonåren som är drabbade av ätstörningar, sa Mimi, när jag frågade om hennes åsikt. Vi är ju fortfarande unga, men i förebyggande syfte, liksom, så är det väl bra med lite pepptalk? Fast jag kan väl inte heller ta över och göra som lillabloggen-Williams skämtvideo-pepptalk.
När jag tänker på det låter Paris rätt bra.
Jag ska skippa historia - tråkigt? - , korta ner lite och lägga till kända filmer som spelats in i stan - tack Agnès - det kommer bli asgrymt. Jag väntar nog med anorexia och bulimi tills nästa gång. Om det blir någon.
Nu måste jag städa rummet som ser ut som en sop - sop - vad heter det nu igen?
En sopgård? En... ett sopnedkast... en kyrkogård... nej, nej... en sopklöppuloreck, nej jag har det på tungan! Soppark?
Nämen, nu får jag sluta. Jag måste städa innan friidrotten. USCH jag orkar inte friidrott idag, inte nån dag. Det är ju jättetråkigt, särskilt innan. Jag längtar tills jag ska börja gymma - snart! Men då kommer jag att tycka att det är tråkigt.
Jag vill gå på boxning eller kampsport, sparka arslet ur saker och ting, kunna gå ut mitt i natten i pervoparker och tänka "Ja, för fan, kom våldtäktsmän och rånare så kickar jag era asses!" Jag vill dampa av mig och bli vigare och mycket starkare, muskler för tusan!
Jag ska fråga pappa och mamma. Vilken idé!
Puss, er forever trogna.
faith fjompnamnet.
Hmm dags att byta?
ADJÖ
